FN varnar: HIV‑arbetet riskerar kollapsa när biståndet minskar
Enligt ett nytt rapport från FN‑programmet Unaids hotar det förebyggande arbetet mot hiv att bryta samman eftersom finansieringen från USA och Europa kraftigt har minskat. Rapporten presenterades vid den 26:e internationella aidskonferensen i Rio de Janeiro i juli 2026.
Biståndsklyftan växer
Under 2025 sjönk det totala biståndet för hiv‑insatser i utvecklingsländer med 18 procent jämfört med föregående år. Detta är den största enskilda nedgången som registrerats sedan Unaids började följa finansieringsflödena för mer än ett decennium sedan.
Många låginkomstländer i Afrika är fortfarande helt beroende av utländska bidrag för att kunna erbjuda tester, behandling och förebyggande insatser. När dessa medel minskar ökar risken för att framstegen som gjorts under de senaste tio åren går förlorade.
Positive utveckling trots utmaningar
Trots finansieringsoron visar rapporten också några uppmuntrande siffror. Antalet nya hiv‑fall och aidsrelaterade dödsfall sjönk under 2025 till sina lägsta nivåer på över 30 år. Samtidigt ökade antalet nya infektioner i 21 länder, vilket visar att framsteg inte är jämnt fördelat och att vissa regioner fortfarande behöver intensivt stöd.
Unaids betonar att de positiva trenderna endast kan bibehållas om de globala givarna återupprättar sina åtaganden och om mottagarländerna själva ökar sina egna investeringar i hiv‑programmen.
Experternas kommentarer
Winnie Byanyima, chef för Unaids, säger i rapporten att “utvecklingsländernas ökade egna finansieringar är en viktig första steg, men de är bara en droppe i havet av vad som faktiskt behövs för att hålla epidemin under kontroll.” Hon uppmanar både rika givarländer och nationella regeringar att se hiv‑finansiering som en långsiktig investering i global hälsa och ekonomisk stabilitet.
Flera oberoende experter inom global hälsa, bland annat forskare från Harvard T.H. Chan School of Public Health och London School of Hygiene & Tropical Medicine, har bekräftat rapportens slutsatser och betonat att kontinuerligt finansieringsstöd är avgörande för att nå FN:s mål om att avsluta aids som ett folkhälsoproblem senast 2030.
Vad betyder detta för låginkomstländer?
- Begränsad tillgång till förebyggande medel såsom kondomer och förebyggande behandling (PrEP).
- Förseningar i utskrivning av livsviktiga antiretrovirala läkemedel, inklusive nya långverkande alternativ som lenacapavir.
- Ökad sårbarhet för epidemiska utbrott i områden där vårdinfrastrukturen redan är ansträngd.
- Behov av stärkt lokalt ägarskap och integration av hiv‑tjänster i primärvården för att minska beroendet av externa bistånd.
För mer information om rapporten och dess rekommendationer, se originalartikeln på Aftonbladet:
