Debatten om högre skatt på de rikaste i Sverige

I en nyligen publicerad debattartikel på Dagens Nyheters debattsida argumenterar Thomas Piketty, Olivier De Schutter och Sebastian Silva‑Leander för att ökad beskattning av de mest förmögna är nödvändig både för att minska ojämlikhet och för att klara klimatomställningen. Artikeln har väckt uppmärksamhet, men flera ekonomer har ifrågasatt vissa av de siffror och de slutsatser som dras.

Vad artikeln i DN säger

Författarna hävdar att välfärdssamhällen har hamnat i en ”dödsspiral” på grund av vad de kallar ”de rikas skatteundantag”. De anger att de allra rikaste i Sverige i genomsnitt bara betalar omkring 20 procent av sin inkomst i skatt, medan resten av befolkningen betalar 50–60 procent. Dessutom pekar de på att Sverige är det sjätte mest ojämlika landet i världen när det gäller förmögenheter, och att onoterade innehav dominerar de största förmögenheterna.

Kritik av siffrorna om skattebörda

Påståendet att de rikaste endast betalar 20 procent i skatt är missvisande om man inte räknar med alla skatter och avgifter som påverkar disponibel inkomst.

• Gabriel Zucman, som citeras i artikeln, nämner själv att man måste inkludera moms och sociala avgifter för att få en rättvis bild.
• När utdelning från ett eget företag beskattas med 20 procent, måste först bolagsskatt (för närvarande 20,6 procent) betalas. Den totala effektiva skattesatsen blir då cirka 36–38 procent.
• Moms och konsumtionsskatter drabbar alla hushåll, oavsett inkomstnivå, och bör därför räknas in i den totala skattebördan.

Ekonomiska analyser från Skatteverket och forskare vid Uppsala universitet visar att den genomsnittliga effektiva skattesatsen för höginkomsttagare i Sverige ligger runt 45‑50 procent när inkomstskatt, kommunalskatt, sociala avgifter och konsumtionsskatter vägs samman.

Förmögenhetsolikhet och pensionskapital

Artiklens påstående om att Sverige är det sjätte mest ojämlika landet beträffande förmögenheter har också ifrågasatts.

• Nationalekonomen Daniel Waldenström har visat att om man räknar in hushållens pensionskapital – vilket utgör en betydande del av privat förmögenhet – minskar den uppmätta ojämlikheten avsevärt.
• Pensionskapital är inte omedelbart tillgängligt, men det representerar ändå ekonomisk trygghet och bör inkluderas i en helhetsbild av förmögenhetsfördelningen.
• Samtidigt är det korrekt att onoterade innehav (t.ex. ägarandelar i privata företag) utgör en stor del av de största förmögenheterna, vilket gör att beskattning av sådana tillgångar är komplex.

Waldenströms analys, publicerad i DN Debatt tidigare samma år, visar att Sveriges position i internationella jämförelser förbättras kraftigt när pensionsrättigheter vägs in.

Politiska implikationer

Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tydligt uttalat stöd för en miljardärsskatt, medan Socialdemokraterna hittills varit mer återhållsamma. Inför kommande valrörelsen kommer frågan om ökad beskattning av höginkomsttagare sannolikt att bli ett återkommande tema.

• Om Socialdemokraterna väljer att inte stödja ett sådant förslag, förväntas de tydligt markera att de inte ser ett skatteexperiment som aktuellt.
• Om de däremot ansluter sig till förslaget, bör de tydligt kommunicera vilka åtgärder de avser att vidta och hur intäkterna ska användas.

En balanserad debatt kräver att både de potentiella fördelarna med ökad omfördelning och de ekonomiska konsekvenserna av högre marginalskatter granskas utifrån tillgänglig evidens.

Slutsats

Debattartikeln lyfter fram viktiga frågor om ojämlikhet och klimatpolitik, men vissa av de använda siffrorna behöver kompletteras och nyanseras för att ge en korrekt bild av Sveriges skattesystem och förmögenhetsfördelning. Genom att inkludera pensionskapital, moms och sociala avgifter får vi en mer rättvisande beskrivning av hur mycket olika inkomstgrupper faktiskt bidrar till offentliga finanser. En välgrundad politik utgår från sådana helhetsanalyser samtidigt som den väger in både rättvise- och effektivitetshänsyn.

Källa: Here