Bakgrund: Alan och hans arbete på behandlingshemmet

Alan arbetar som boendestödjare på ett behandlingshem för personer med missbruksproblematik i Mellansverige. Hans egen historia innefattar en period av grov kriminalitet, men efter avtjänat fängelsestraff valde han att lämna den kriminella banan och börja arbeta inom socialtjänsten. På behandlingshemmet är hans uppgift att stödja de boende, genomföra rutinkontroller och se till att eventuellt beslagtagen narkotika hanteras enligt gällande rutiner.

Händelsen som ledde till åtal

Den 30 april 2022 utförde Alan en vanlig visitation på boendet. Under kontrollen hittade han en folieboll som innehöll ungefär 20 gram kokain. Enligt rutin skulle narkotikan omedelbart låsas in i ett kassaskåp. Innan han hann göra det fick han ett akut larm om en våldsam boende på ett annat av företagets hem. Hans chef beordrade honom att åka dit för att lugna situationen.

I brådskan glömde Alan att låsa in kokainet och hade det kvar i fickan när han lämnade boendet. På vägen till det andra hemmet stoppades han av polis för en rutinkontroll. Under kontrollen upptäckte poliserna narkotikan och Alan förklarade omständigheterna. Trots att han först hördes som vittne, väcktes senare åtal för narkotikabrott.

Rättsprocessen: Från tingsrätt till hovrätt

Tingsrätten ansåg att Alans handlande var oaktsamt men inte uppsåtligt och friade honom från narkotikabrott. Rätten pekade på att det inte fanns något som hindrade honom från att låsa in narkotikan innan han lämnade platsen.

Åklagaren överklagade domen. Hovrätten delade tingsrättens bedömning om oaktsamhet, men ansåg att Alan hade så kallat insiktsuppsåt. Med insiktsuppsåt menas att gärningspersonen insett att en viss effekt ska inträffa eller att det fanns en gärningsomständighet. Hovrätten dömde honom därför till fyra månaders fängelse för narkotikabrott.

Alans försvarare, advokat Tobias Enochson, kritiserade hovrättens resonemang och menar att domen bygger på ett teoretiskt konstrukt som sällan förekommer i praktiken. Enligt advokaten var Alans glömska en följd av den akuta ordern att hjälpa en kollega, inte ett medvetet beslut att behålla narkotikan.

Konsekvenser för Alan och bredare debatt

Domen har ännu inte vunnit laga kraft, och Alan och hans advokat har överklagat till Högsta domstolen. Alan beskriver att han känner sig instängd och orolig för vad han ska säga till sina barn, särskilt eftersom han anser att han bara gjorde sitt jobb när han blev beordrad att rycka ut vid ett akut larm.

Fallet har väckt frågor om var gränsen går mellan tjänsteutövning och brottsligt innehav av narkotika för yrkesgrupper som ofta kommer i kontakt med beslagtagen substans. Advokat Enochson pekar på att poliser, läkare, tulltjänstemän, socialsekreterare och personal på HVB‑hem kan hamna i liknande situationer där ett akut behov av att ingripa krockar med rutiner för hantering av beslagtagen narkotika.

Framtidsutsikter och önskad prövning i Högsta domstolen

Alan och hans advokat hoppas att Högsta domstolen ska ta upp målet för att få tydlig vägledning om hur man ska bedöma fall där en anställd, inom ramen för sin tjänst, beslagtar narkotika och senare, på grund av akuta omständigheter, glömmer att följa inlåsningsrutiner. En sådan prövning skulle kunna klargöra ansvarsfördelningen och ge stöd till andra yrkesgrupper som befinner sig i gränslandet mellan brottslighet och tjänsteutövning.

För närvarande fortsätter Alan att arbeta på behandlingshemmet, där han beskrivs som en stabil och pålitlig medarbetare. Hans egen historia av att ha lämnat kriminaliteten bakom sig gör att han ser domen som ett hårt slag mot den återhämtning han kämpat för att uppnå.

Källa: Here