Semaglutid visar lovande effekt mot alkoholmissbruk i dansk studie

En nyligen publicerad dansk studie visar att personer med övervikt eller fetma och samtidig alkoholberoende minskade sitt drickande avsevärt när de behandlades med veckovisa injektioner av semaglutid, ett GLP1‑analog som tidigare främst använts mot diabetes och fetma. Resultaten, som presenterades i tidskriften The Lancet, stärker hypotesen att läkemedlet kan dämpa suget efter alkohol samtidigt som det ger viktnedgång.

Studiedesign och huvudresultat

Studien omfattade 108 deltagare med ett genomsnittligt BMI som placerade dem i övervikts- eller fetmakategorin och som rapporterade i genomsnitt 17 dagar med kraftigt drickande under de senaste 30 dagarna innan behandlingen startade. Deltagarna lottades slumpmässigt till att antingen få semaglutid (1 mg subkutant en gång i veckan) eller placebo under 26 veckor. Alla fick också tillgång till kognitiv beteendeterapi (KBT) som standardbehandling.

Efter sex månader hade semaglutidgruppen i genomsnitt fem dagar med kraftigt drickande per månad, jämfört med nio dagar i placebogruppen. Dessutom rapporterade deltagarna som fick semaglutid ett lägre subjektivt sug efter alkohol och färre standardglas per drickstillfälle.

• Medelålder: 52 år
• Basal konsumtion: 17 dagar med kraftigt drickande/30 dagar
• Uppföljning efter 26 veckor: 5 dagar (semaglutid) vs 9 dagar (placebo)
• Minskning av sug: signifikant lägre i semaglutidgruppen (p < 0,01)

Expertkommentar

Sven Andréasson, professor emeritus i socialmedicin vid Karolinska institutet och erkänd alkoholforskare, kommenterar fynden:

“Effekten är betydligt bättre än den vi ser med befintliga läkemedel som används vid alkoholberoende. Det här stärker idén att GLP1‑analoger kan ha en bredare nytta än bara viktnedgång och glukoskontroll.”

Andréasson betonar dock att studiens storlek är begränsad och att längre uppföljning behövs för att avgöra om effekten består efter avslutad behandling.

Behov av vidare forskning

Forskarna själva poängterar att det saknas uppföljningsdata efter studiens slut, vilket gör det oklart om den minskade alkoholkonsumtionen kvarstår på längre sikt. Andréasson menar att nästa steg bör vara att testa semaglutid hos personer med normalvikt för att kunna avgöra om effekten är oberoende av viktnedgång.

En större, multicenterstudie med placebo‑kontroll och längre observationstid (t.ex. 12 månader) skulle kunna ge klarare svar om läkemedlets roll i behandling av alkoholbrukssyndrom.

Positiva bieffekter av GLP1‑analoger

Semaglutid tillhör gruppen GLP1‑receptoragonister som ursprungligen utvecklades för att sänka blodglukos vid typ 2‑diabetes. Flera stora observationsstudier har visat att dessa läkemedel kan ha ytterligare hälsofördelar:

• Minskad risk för djup ventrombos och lungemboli (Nature Medicine, 2025)
• Lägre förekomst av Alzheimers sjukdom och andra neurodegenerativa tillstånd
• Reducerad risk för beroendesjukdom, inklusive alkohol- och substansmissbruk
• Minskad incidens av svår leversjukdom och njursjukdom i vissa patientgrupper
• Ökad risk för gastrointestinala biverkningar såsom illamående, förstoppning och diarré, vilket bör övervakas noggrant.

En omfattande analys av över 200 000 personer som fick GLP1‑behandling jämfört med 1,7 miljoner som fick annan glukossänkande terapi publicerades i Nature Medicine 2025 och bekräftar många av dessa fynd.

Källa: Here