Jag är mer intresserad av att följa gängens narkotikavägar
Jag är mer intresserad av att följa gängens narkotikavägar, som i norra Sverige letar sig över gränserna till Norge och Finland, än att trängas i liftköer med stockholmarna. På plats i skidparadiset berättar den lokala polischefen om ett av sina fall där två unga knarksmugglare påträffades till fots långt ute på fjället mitt i en snöstorm.
Polisens berättelse
Han är levande i sin berättelse och tar med mig ut till den svårtillgängliga platsen på skoter. I snöblandat regn och i blöta skidbyxor blickar jag huttrande ut över vildmark och snö i oändliga drivor, något som inte hindrade gängen från att försöka smuggla in ett parti kokain i Norge. Stolt berättar polisen om hur ett framgångsrikt samarbete mellan svensk och norsk polis växt fram sedan händelsen. Nu kan de verka över varandras gränser för att bättre komma åt narkotikasmugglingen.
Människors samverkan i byn
Men det som egentligen intresserar mig mest under resans gång är polisernas berättelser om människornas samverkan i byn. När ett välkänt gäng från Stockholm stökat och rökt på inne på ett av byns hotell blev polisen genast ditringda. De var snabbt på plats och hjälpte inte bara till med att få ut det hotfulla gänget därifrån, utan såg också tillsammans med hotellpersonalen till att gänget inte kunde checka in på något annat hotell i Åre.
Samarbetet mellan polisen och näringsidkare
Poliserna pratar varmt om sin goda kontakt med ordningsvakterna på uteställena. De ser dem som kollegor och de hjälps ständigt åt för att hålla ordning under de partyintensiva högsäsongerna. De beskriver ett samarbete och ett informationsutbyte som är guld värt när gängen och drogerna checkar in. Liksom kontakterna med restaurang- och butiksägarna. De raka kontakterna har underlättats av att lokalpolisen skaffat och delat ut ett särskilt telefonnummer till näringsidkarna i byn. Numret kopplar vidare direkt till de poliser som är i tjänst så att de som är i behov av en poliskontakt slipper fastna i telefonkö.
Samverkan i praktiken
På senare tid har jag utvecklat ett kyligt förhållande till ordet samverkan. För mig har det mer börjat låta mer som ett byråkratiskt och abstrakt myndighetsord bland karriärmedvetna chefer i upphöjda och avlägsna mötesrum än som ett verktyg för att på riktigt motarbeta gängen. Polisernas historier om ett enkelt och vardagligt medmänskligt utbyte hjälper mig att återknyta ordet till en lokal verklighet. Framgångskonceptet verkar helt enkelt ligga i vanliga, sunda och informativa relationer utan krångel och ett gemensamt intresse av att värna om platsen där man lever och bor. Och i att släppa ut ordet från chefernas mötesrum.
