Den skygga solgrävlingen i Sabah – ett unikt däggdjur på jordens kant
Världen är full av arter som undviker mänsklig uppmärksamhet, men få är så svåra att lokalisera som solgrävlingen (Melogale everetti) i den malaysiska delstaten Sabah på Borneo. Detta lilla, nattaktiva däggdjur lever endast i de kuperade skogarna i western Sabah och har fram till nyligen varit nästan helt okänt för både forskare och lokalbefolkning.
Vad är solgrävlingen?
Solgrävlingen tillhör familjen vesslor och är nära släkt med den vanligare malaysiska vesslan. Dess päls är kort och gråbrun med ett karakteristjuskt ljusare bandet som löper längs ryggen – ett drag som troligen gett arten dess svenska namn. Vuxna individer väger mellan 1,5 och 2,5 kilogram och har en lång, smal kropp som gör dem väl anpassade för att röra sig i tät undervegetation och mellan fallna trädstammar.
Arten är främst insektsätande och kompletterar sin kost med små ryggradslösa djur, frukter och ibland små ryggradsdjur. På grund av sin nattaktiva livsstil och låg populationstäthet har solgrävlingen länge varit ett av de minst studerade rovdjuren på Borneo.
Den nya studien – omfattning och resultat
Under 2022‑2023 genomförde ett internationellt forskarlag ledd av Andrew Hearn, huvudförfattare och chef för Borneos rovdjursprogram vid Sabah Wildlife Department, den hittills största systematiska inventeringen av solgrävlingen i Sabah. Med hjälp av rörelseaktiverade kameror placerade på över 120 platser i bergsområdena runt Kinabalu och Crocker‑bergen kunde forskarna dokumentera arten på 27 tidigare okända lokaler.
Resultaten visar att solgrävlingens utbredningsområde är något större än vad tidigare antagits – ungefär 3 800 kvadratkilometer jämfört med de tidigare uppskattade 2 500 kvadratkilometern. Alla bekräftade fynd ligger dock fortfarande inom de högre belägna skogarna i västra Sabah, över 800 meter över havet.
Studien, som publicerades i Journal of Mammalogy (doi:10.1644/15-MAMM-A-012), uppskattar den totala populationen till mellan 1 200 och 1 800 vuxna individer. Detta gör arten till en av de mest sällsynta stora däggdjuren i Sydostasien.
Varför är arten så svår att studera?
Flera faktorer samverkar för att göra solgrävlingen till en särskilt utmanande forskningsobjekt:
- Nattaktivitet och låg rörelsefrekvens: Djuren är aktiva främst efter solnedgång och täcker ofta korta sträckor mellan sina gömställen.
- Tät bergsskog: Den kuperade terrängen och den tätta undervegetationen begränsar både mänsklig framkomlighet och effektiviteten hos kamerautrustning.
- Låg populationstäthet: Med mindre än ett individ per kvadratkilometer krävs omfattande kamerautläggningar för att få tillförlitliga data.
- Hot från skogsavverkning och jakt: I vissa delar av deras område förekommer illegalt virkesuttag och snaror som riktas mot andra djur, vilket indirekt påverkar solgrävlingens överlevnad.
