Sveriges nästa krigsfartyg – fransk lösning eller svensk egen?

I en nyligen publicerad artikel i Aftonbladet lyfter försäljningschefen Guillaume Weisrock från Naval Group fram minst sex skäl till varför Sveriges nästa ytfartyg borde vara ett franskt FDI‑fartyg (Frégate de défense et d’intervention). Enligt Weisrock skulle ett sådant fartyg kunna utrustas med de längst räckviddiga vapnen som Sverige någonsin haft, vilket skulle ge ett tydligt strategiskt verktyg för försvaret.

Bakgrund: FDI‑klassen och svenska behov

FDI‑fartyget är ett mellanstort fregattkoncept som utvecklats av den franska försvarskoncernen Naval Group. Det första fartyget i klassen, Alsace, sjösattes 2021 och är tänkt att ersätta de åldrande La Fayette‑klassfartygen i den franska marinen. Fartyget är 122 meter långt, har en deplacement på cirka 4 500 ton och är konstruerat för att kunna operera i både höga och låga intensitetsscenarier.

Sveriges flottplanering har under senare år fokuserat på att ersätta de Visby‑korvetterna med ett nytt ytfartyg som kan hantera både luftförsvar, ytkamp och ubåtsjakt. Försvarsmakten har utrett tre huvudalternativ: ett svensktutvecklat fartyg baserat på Visby‑konceptet, ett europeiskt samarbetsfartyg (t.ex. den tyska F125‑klassen) samt ett helt utländskt köp, där FDI‑klassen ofta nämns som ett konkret alternativ.

Fördelar med ett franskt FDI‑fartyg enligt tillverkarna

Långräckviddiga vapensystem

En av de starkaste argumenten som Weisrock lyfter fram är möjligheten att utrusta FDI‑fartyget med vapen som har betydligt längre räckvidd än dagens svenska system. Exempelvis kan fartyget bära:

• MBDA SCALP‑Naval (även kallat Storm Shadow) med en räckvidd på över 250 km, vilket ger möjlighet att slå mot mål långt utanför horisonten.
• MBDA Aster 30 och Aster 15 för luftförsvar, med räckvidd upp till 120 km respektive 30 km.
• Den svenska RBS15 Mk4 anti‑skeppsmissilen, som har en räckvidd på cirka 350 km och redan är i tjänst på svenska korvetter och helikoptrar.

Enligt en teknisk rapport från FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) skulle kombineringen av dessa system ge Sverige en förmåga att projicera kraft långt utanför territorialvattnen, något som nu endast är möjligt med ubåtsbaserade kryssningsmissiler.

Tekniskt samarbete med svensk industri

Weisrock betonar också att ett FDI‑köp inte skulle utesluta svensk försvarsindustri. Tvärtom, Naval Group har uttryckt intresse för att integrera svensk teknik såsom:

• Saabs combate­system och sensorplattformar (t.ex. Sea Giraffe‑radar).
• Bofors’ 57 mm kanon och eventuellt framtida medelkalibreriga vapen.
• Svensk elektronisk krigföring och kommunikationsutrustning.

Ett sådant samarbete skulle kunna stärka både svensk exportförmåga och skapa arbetstillfällen inom försvarssektorn, enligt en analys från Sveriges Ingenjörer (2022).

Kostnad och tidsplan

Enligt uppgifter från FMV (Försvarets materielverk) ligger priset för ett FDI‑fartyg i intervallet 6–7 milliarder SEK, inklusive grundutrustning och viss svensk anpassning. Detta är jämförbart med den uppskattade kostnaden för ett helt nytt svenskt fregattkoncept, som enligt tidigare utredningar skulle kunna överstiga 8 milliarder SEK på grund av högre utvecklingsrisker.

Tidsplanen för leverans av ett första fartyg beräknas till 2029–2030 om ett avtal tecknas inom nästa år, vilket skulle innebära att Sverige snabbt kunde fylla luckan efter att Visby‑korvetterna börjar fasas ut runt 2028.

Kritik och alternativa lösningar

Trots de positiva aspekterna finns det också invändningar. Vissa säkerhetspolitiska analytiker menar att ett stort beroende av utländsk leverantör kan påverka Sveriges självständighet i krissituationer. Dessutom pekar kritiker på att integrering av främmande vapensystem kan innebära komplexitet beträffande underhåll, reservdelar och utbildning.

Alternativet att vidareutveckla Visby‑klassen med förbättrade sensorer och vapensystem har framhållits som ett billigare och snabbare sätt att behålla nationell kontroll. Enligt FMV:s sen