Jihadister och separatister utmanar Malis militärjunta
I slutet av april genomförde militanta islamistgrupper och tuaregseparatister en samordnad offensiv mot militärjuntan som styr Mali efter de två kupparna 2020 och 2021. Attackerna spred sig över stora delar av landet, inklusive huvudstaden Bamako, och ledde till döden av försvarsminister Sadio Camara samt till att ryska styrkor tvingades lämna den strategiskt viktiga staden Kidal.
Bakgrund till konflikten
Mali har länge präglats av politisk instabilitet, väpnade uppror och humanitära kriser. Sedan 2012 har tuaregrebeller i norr krävt större självstyre, medan jihadistnätverk har utnyttjat maktvakuum för att etablera sina egna styrkor. Juntan, som tog makten med löftet att återställa säkerheten, har kämpat med att leva upp till detta löfte.
Enligt Gabriella Körling, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), var juntans legitimitet byggd på idén att civila regeringar inte kunde hantera landets säkerhetskris. När juntan nu möter koordinerade angrepp från både islamister och separatister blir dess påstådda styrka tydligt ifrågasatt.
Attackernas omfattning och effekt
Offensiven i april var inte begränsad till enstaka gränsbyar. Rapporter från AFP/TT visar att angrepp nådde både nordliga fästen som Kidal och urbana mål i Bamako. Detta breda slag visade att juntans kontroll över territoriet är fragmenterad och att säkerhetsläget har försämrats kraftigt sedan juntaens tillträde.
Försvarsministerns död och tilbakadragandet av ryska styrkor från Kidal understryker hur snabbt situationen kan förändras. Enligt Hans Brun, terrorexpert och chefsanalytiker på Scandinavian Recruitment Intelligence (SRI), är sådana samordnade attacker typiska för grupper som utnyttjar svaga statsbildningar genom att kombinera lokala politiska krav med religiösa narrativ.
Religiös och nationalistisk kontext
Jihadistgruppen JNIM (Jama’at Nasr al-Islam wal Muslimin) har under de senaste åren vuxit till en dominerande aktör i Sahel genom att slå samman flera mindre fraktioner. Även om JNIM förespråkar ett bredare islamistiskt kalifat, har många av dess lokala anhängare accepterat en mer pragmatisk tillämpning av sharia som passar lokala sedvänjor.
Tuaregsekretariatet FLA (Front for the Liberation of Azawad) å andra sidan drivs främst av nationalistiska aspirationer om ett självständigt Azawad i norra Mali. När dessa två rörelser samarbetar, som de gjorde i apriloffensiven, uppstår en spänning mellan JNIM:s internationella, gränsöverskridande mål och FLA:s fokus på territoriell självständighet.
Hans Brun påpekar att detta ideologiska glapp kan bli en framtida källa till konflikt om juntan skulle falla. Nationella ambitioner kan kollidera med jihadistiska strävanden efter ett bredare kalifat, vilket skulle kunna underminera eventuella framtida allianser mellan grupperna.
Utländska militära närvaro och dess förändringar
Efter att Frankrike avslutade sin militära insats i Mali i augusti 2022 ersattes de franska styrkorna först av den ryska Wagnergruppen och senare av den så kallade Afrikakåren, som står under direkt rysk kontroll. Gabriella Körling förklarar att juntan använde berättelsen om fransk dominans som ett skäl att kasta ut de europeiska trupperna och istället bjuda in ryska aktörer som kunde lovas att återta Kidal – något som Frankrike inte kunde garantera.
Den ryska närvaron har dock inte gett den säkerhet som juntan hoppats på. Rapporter från människorättsorganisationer visar att Wagner- och Afrikakårens styrkor har varit involverade i påstådda övergrepp mot civilbefolkningen samtidigt som de har slagit vakt om ryska ekonomiska intressen i regionen.
En konsekvens av den förändrade säkerhetsarkitekturen är att Mali, tillsammans med Burkina Faso och Niger, har lämnat både Ecowas och Internationella brottmålsdomstolen (ICC). De tre länderna har istället bildat Sahelstaternas allians (AES), ett samarbete som alltmer liknar en konfederation med gemensamma militära styrkor och samordnade pass.
Vägen framåt – möjliga scenarier
Frågan om vad som händer om juntan förlorar makten är öppen. Gabriella Körling menar att JNIM redan i vissa områden har lyckats införliva en lokalt förankrad version av sharia som accepteras av befolkningen. Detta skulle kunna ge en grund för samexistens med tuaregiska nationalistiska krav, förutsatt att parterna kan komma överens om maktdelning och administrativa strukturer.
Hans Brun varnar samtidigt för att den “ostoppbara energin” som karakteriserar den nuvarande upprorsrörelsen kan överväldiga reguljära styrkor om inte internationellt stöd eller betydande interna reformer kommer till stånd. Han föreslår att ett eventuellt politiskt skifte hos juntan – eventuellt med stöd från EU eller Frankrike – kan bli nödvändigt för att återställa någon form av stabilitet.
Slutsats
De senaste attackerna mot Malis militärjunta visar hur snabbt säkerhetsläget kan förändras när lokala rebellgrupper och internationella aktörer samverkar. Juntans påstående om att återställa säkerheten har utsatts för ett hårt prov, och både religiösa och nationalistiska drivkrafter visar sig vara starka nog att utmana statens auktoritet.
För att förstå framtida utveckling krävs kontinuerlig bevakning av både lokala dynamiker och internationella intressen. Källor som FOI och SRI ger viktiga experterinsikter, medan rapporter från AFP/TT och människorättsorganisationer erbjuder faktabaserade underlag för vidare analys.
Läs mer om utvecklingen i Mali hos Aftonbladet: Here
