AI som vapen i nya krig: Saabs vd varnar för europeiskt eftersläpning

När konflikter i Ukraine och Mellanöstern visar på en allt mer teknologiserad slagmark, lyfter Saabs verkställande direktör, Magnus Carlsson, en viktig fråga: Europa har en akut brist på heltäckande försvarslösningar, och artificiell intelligens (AI) är nyckeln till att fylla denna klyfta. I en tid då efterfrågan på avancerade försvarsystem exploderar, ligger den europeiska industrin efter i att leverera en sammanhållen, AI-drivet försvarsarkitektur.

Varför AI är en avgörande faktor på modern slagfält

AI är inte längre bara ett buzzword inom försvaret; det är en operationell nödvändighet. System med AI kan bearbeta enorma mängder data från sensorer, kommunikationsnät och satelliter i realtid, något som är omöjligt för mänsklig personal att göra manuellt. Detta möjliggör snabbare beslutsfattande, förbättrad målidentifiering och autonom logistik.

Exempel från det faktiska slagfältet är talrika. Ukrainska och ryska styrkor använder drones med AI-förstärkt målvalsystem för att identifiera och anfalla mål med minimal mänsklig inblandning. AI-drivet signalbehandling hjälper också till att avkoda fiendens kommunikation och förutsäga rörelser. Enligt en studie från RAND Corporation kan integration av AI i kommando- och kontrollsystem förbättra situationmedvetenheten med upp till 30 procent, vilket direkt överensstämmer med Carlssons påståenden om AI som en “viktig komponent för framgång”.

Europas utmaning: Fragmentering snarare än färdighet

Den största utmaningen för Europa är inte tekniski ovetenhet, utan en fragmenterad marknad och brist på gemensam standardisering. Varje land har ofta sina egna, ofta inkompatibla, system. Detta skapar en splittrad försvarsindustri där data inte delas sömlöst mellan luft, land och sjö.

Enligt en analys från NATO är en av de största hinder för effektiv AI-användning i försvaret just denna brist på interoperabilitet och gemensamma dataformat. Medan USA har ett mer integrerat försvarspaket med projekt som Joint All-Domain Command and Control (JADC2), är Europas motsvarighet mer en mosaik av nationella lösningar. Detta gör det svårt att uppnå den operationella överlagrings Effekt som AI lovar.

• Fragmentering: Nationella preferenser och regleringar hindrar en europeisk AI-försvarsmarknad.
• Databrist: AI-modeller kräver stora, högkvalitativa dataset för träning, vilka ofta saknas på europeisk nivå.
• Tillståndsprocesser: Byråkratiska och långsamma godkännandeprocesser för nya tekniker bromsar innovation.

Saabs position: Erbjuda den “lösningen Europa saknar”

För ett företag som Saab, med sin långa historia inom flyg, elektronisk krigföring och övervakning, ligger svaret i att agera som en integrator. Det handlar inte bara om att bygga enskilda AI-komponenter, utan om att skapa plattformar där data från olika källor – från en Gripen-flygmaskin till en Kockums-ubåt eller ett markbaserat radarsystem – kan slås samman och analyseras av AI för att ge en enhetlig bild av slagfältet.

Saabs investeringar i områden som sensorfusion, autonomi och cyberförsvar syftar direkt till att hantera denna fragmentering. Genom att erbjuda öppna arkitekturer och säkerställa att deras system kan prata med Allierade och andra europeiska system, positionerar de sig som en nyckelspelare för att bygga den “lösningen” som Carlsson efterlyser. Det är en strategi som sätter företaget i centrum för Europas försvarsmodernisering.

Sammanfattning: En teknologisk kapprustning med politiska förutsättningar

Magnus Carlssons uttalande är mer än en marknadsföringsyttring; det är en strategisk varning. Sovjets och Rysslands invasioner i Ukraina har på ett brutalt sätt demonstrerat att framtidens krig kommer att drivas av den som bäst kan använda data och automatisering. Europa har tekniken, men den behöver samordnas, standardiseras och skalas upp.

Den framgång som Carlsson pekar på kräver alltså en kombination av industriell innovation – där Saab är en central aktör – och politisk vilja från europeiska regeringar och institutioner som EU och NATO att bryta med fragmenteringen och investera i en gemensam, AI-stödd försvars infrastruktur. Annars riskerar Europa att fortsätta vara en förbrukare, snarare än en producent, av den mest kritiska teknologin för sin egen säkerhet.

Källmaterialet till denna analys baseras på Here.